Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | klassisk | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Sphinx | The Prodigal Son |
Related Artists:
CONINXLOO, Gillis van
Flemish Northern Renaissance Painter, 1544-1607 Flemish landscape painter. His Judgment of Midas (Dresden), Latona (Hermitage, St. Petersburg), and above all the Landscape with Figures (Liechtenstein Gall., Vienna) are fine examples of his art. Coninxloo's paintings, characterized by fantasy, warm tones, and refined realism,
Thomas Girtin
English Romantic Painter, 1775-1802 English painter, draughtsman and printmaker. With his rival, J. M. W. Turner, he extended the technical possibilities of watercolour and in doing so demonstrated that watercolours could have the visual impact and emotional range of oils. Although close in style throughout the 1790s, by 1800 Turner and Girtin were beginning to diverge: whereas the former dissolved forms to express his idea of Nature in a state of flux, the latter sought out a landscape's underlying patterns to convey his awe of Nature's permanence as well as its grandeur. Girtin's reduction of landscape to simple and monumental forms
Jacob Ferdinand Voet
(c. 1639 - c. 1689/1700) was a Flemish Baroque portrait painter. According to the Netherlands Institute for Art History (RKD) he was born at Antwerp as the son of the painter Elias Voet.[1] He travelled to Rome in 1679-1680, Milan in 1680, Florence in 1681, Turin in 1682-1684, and returned to Antwerp in 1684. While in Rome he lived with the painter-engraver Cornelis Bloemaert until he was banned for his portraits of women portrayed with unseemly decollet, whereupon they left Rome together. He undertook a journey to Paris in 1686 where he became court painter until he died there.He is registered as a painter of miniature portraits. According to Houbraken, he made his return journey to Antwerp from Turin in the company of Jan van Bunnik, who he had already met in Rome in the company of Cornelis Bloemaert. From Turin they set out for Lyons, where they met Adriaen van der Cabel, Peter van Bloemen, and Gillis Wenix. They set off for Paris in the company of a third painter who was a good painter of "bataljes" or battle scenes. Houbraken reports that this was Jacob, Jan van Bunnik's brother, but had not mentioned him earlier in his Jan van Bunnik biography. The RKD makes no mention of a Jacob van Bunnik.