Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Sphinx | The Christmas Fair | Eric XIV, King of Sweden | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm |
Related Artists:
Carle Vanloo
French Painter, 1705-1765,was a French subject painter, and a younger brother of Jean-Baptiste van Loo. He was the most famous member of a successful dynasty of painters of Dutch origin. His oeuvre includes every category: religion, history, mythology, portraiture, allegory, and genre scenes. was a French subject painter, and a younger brother of Jean-Baptiste van Loo. He was the most famous member of a successful dynasty of painters of Dutch origin.
George Hardy
(1822-1909) was an English genre painter, a member of the Cranbrook Colony and eldest brother to Frederick Daniel Hardy. Hardy was born in Brighton in Sussex the first son (of 8 children) of George Hardy (b. 1796 in London), a musician to George IV, Queen Adelaide, and Queen Victoria in the Royal household at Windsor. His mother was Sarah Lloyd (b. 1804). Hardy became an oil painter of light-hearted genre subjects and moved to the artists' colony in Cranbrook in Kent. He married Ellen Hutton in May 1862 and the couple had 3 children. Hardy died in Eastbourne in 1909.
GENTILESCHI, Artemisia
Italian Baroque Era Painter, 1593-1652 Tuscan painter, daughter and pupil of Orazio Gentileschi, b. Rome. She studied under Agostino Tassi, her father's collaborator, who was convicted of raping the teen-age Artemisia in 1612. Over the years, she has been portrayed as a strumpet, a feminist victim or heroine, and an independent woman of her era and her life has been fictionalized in several novels and plays. In purely artistic terms, she achieved renown for her spirited execution and admirable use of chiaroscuro in the style of Caravaggio, and during her life she achieved both success and fame. In 1616 she became the first woman admitted to the Academy of Design in Florence. About 1638 she visited England, where she was in great demand as a portraitist. Among her works are Judith and Holofernes (Uffizi);